Jag låg i gräset och tittade upp mot himlen. Inte ett moln. Jag vred lite på huvudet och såg på den gamla eken. Det hade redan börjat komma knoppar på de gigantiska grenarna. Jag såg till och med ett fågelbo. Jag satte mig upp. Den svaga vinden kändes i håret och jag blev nästan bländad av de starka solstålarna som speglades i vattnet. Jag ställde mig upp och gick ut på bryggan och stannade inte förrän jag var så långt ut att jag nästan ramlade i det kalla vattnet. Bryggan gungade lite av de små vågorna som flöt mot en säker död på stranden. Jag kände det där härliga doften av havsvatten. Jag gick tillbaka till min härliga grässlätt och la mig än en gång ner på det mjuka gräset.
Hej Klara,
SvaraRaderaKul att du är igång med din blogg! Du har skrivit en riktigt bra miljöbeskrivningar där du får med flera olika sinnen. Du jobbar på att beskriva utan att en person måste se, känna, höra osv och det ska du fortsätta utveckla. Bra jobbat!
Mvh Josefin