Kapitel 1 Stenen
Jag springer i regnet, tänker att jag måste hinna. I farten tittar jag upp mot himlen. Halva månen syns. Jag springer snabbare. Jag kommer in i skogen. En mörk, kuslig skog med skyhöga träd. Sicksackar mellan träden. Snubblar. Ställer mig upp och springer vidare. Till sist ser jag den. Stenen. En stor grå sten som det växer rikligt med mossa på. Den enda stenen i Lillsjöskogen. Jag tvärstannar. Månen, den är nästan helt framme. Jag springer ett varv runt stenen. Ingenting. Jag lutar mig mot stenen av trötthet. Och jag faller. Faller ner i ett mörkt hål. Faller ner i ingenting. Faller tills jag landar i ett mjukt hav av blommor.
Kapitel 2
Jag hör en avlägsen röst.
"Men hur ska vi kunna göra det?" , det var Linn som pratade. "Vissa av oss vet ju inte ens hur han ser ut!"
Jag sitter på bänken utanför skolan med Linn, Ella, Elisa, Karin och Hanna. Min hjärna arbetar för fullt. Jag vänder mig mot Ella och viskar i hennes öra.
Hej Klara! Vad fint du har inlett din berättelse. Som läsare vill man verkligen läsa vidare och veta vad som händer efter det där blomhavet.
SvaraRaderaMitt tips till dig så här i inledningen är att skriva på bara. Tänk inte så mycket, utan skriv för det kommer så naturligt för dig ändå. Du kan bara skriva på och det fiffiga med datorer är att man, enkelt, kan lägga till och dra ifrån efter hand.
Mvh Josefin